ännu en gång.

 
 
  Nu är jag där igen. Väntar på att dagen ska vara avklarad. Trodde att jag skulle få slippa dessa "cermonier" på ett tag, men nej, tyvärr. Jag önskar att du kunde komma tillbaka, och vara frisk. Du som faktiskt gjorde mig motiverad till att hålla på med idrott, du som gjorde att jag kunde drömma. Du kunde ge mig råd, du var min idrottsförebild, inte många som vet det, men så är det. Du var mig närmare än vad jag trodde. Det gör ondare än jag trodde. Jag önskar att du kunde få slippa smärtan, att du kunde vara här idag, så det kunde vara en vanlig dag imorgon. Tyvärr är det vårat hejdå. Men jag hoppas du har det bra där uppe. Jag saknar dig.
Patricia

Jättefin blogg! (:

Svar: å tack!:)
Stina Gustavsson