1år sedan
Idag är det ett år sedan mitt liv förändrades. En dag jag aldrig glömmer. Jag väntar fortfarande på att mamma ska komma hem från sin "semester", att hon bara ska komma hem. Vissa nätter väntar jag bara på att ytterdörren ska öppnas. Innan kunde jag inte tänka mig att man kan vara ledsen ett helt år, det var omöjligt i mina tankar, men nu är ett år alldeless för lite.
Men jag tänkte berätta hur detta året gått, hur jag känt. I början var allt väldigt jobbigt orkade knappt stå ville bara ligga i min säng och vänta. I februari blev det lite bättre jag ville vara stark jag ville vara i skolan ville vara den Stina jag alltid varit. I maj brast allt jag var hemma minst en gång varje vecka, det sägs att tre månader efteråt går det neråt och det var sant i mitt perspektiv. Sedan gick det uppåt, klart jag var ledsen ofta men inte gemfört med i maj och då det hände det går inte gemföra. Sen i Augusti har jag mått jätte bra, jag har försökt göra allt för att må bra jag är med kompisar jag går till skolan när jag orkar och jag tränar innebandy, går till frälsis osv. Det jag tycker är kul helt enkelt. Jag försöker göra det jag mår bra av helt enkelt och va med de personerna jag tycker om.
Fin bild:]